Det finns en poäng med Nomad som hållit på att falla i glömska, trots att den var fröet till utvecklingen som sådan: Pedagogiken skall bygga på elevens engagemang och ansvar.
Det var något som satt som en nagel i ögat, eller en sten i skon, som irriterade mig. Det var att jag inte längre hade den nya pedagogiken som drivande vision. Varför använda en miljö som samlar de allmänna web2.0 verktygen på en och samma plats? För att barnen skall använda sig av dem i sitt arbete på samma sätt som de tidigare användt böcker, pennor, linjaler, häften o.s.v. Tanken var att Nomad-elever får uppgifter som de inte kan lösa och göra på egen hand, utan där de sporras, även indirekt, till utnyttjande av varandras kunskap.
Där de lär sig att ta ansvar för sin läroprocess. Där de genom problembaserad undervisning söker svar och inleder samarbetsprocesser som leder till genuint grupparbete.
"collaboration-scripts" handlar om detta.
I en pilot med barn mellan 8 och 11, har detta nästan glömts bort. Verktyget har fått en central roll. Poängen är ändå en annan.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Pilottivaiheessa pedagoginen ydin voi olla hieman sivussa, kun testataan, että tekniikka ja työkalut toimivat. Siinä vaiheessa, kun tekniikka on tuttua ja kaikki luottavat siihen, Nomad toivon mukaan uskaltautuu rohkeasti kohti sitä pedagogiikkaa, joka on ollut kehittämisen lähtökohtana. Se vaatii ennakkoluulottomuutta eikä päästä opettajia tai oppilaita helpolla. Mutta se kannattaa. Tästä tulee mieleen lukemattomia aavikko-kameli-keidas vertauksia, mutta säästän sut niiltä.. :)
SvaraRadera